Bild 3.32: Ett utgivarkorsband, banderoll och tidning, från 1921 som uppfyller alla regler som fanns vid tiden.
Tidningskorsband var den tidiga beteckningen som succesivt ersattes med beteckningen utgivarkorsband. Tidningskorsband hade egen taxa fram till 30 juni 1919. Beteckningen utgivarkorsband omnämns första gången i en tidningsförordning från 1904. Det är svårt att ange när det ena begreppet slutade användas och det andra tog vid. Eftersom det fanns en tidningskorsbandstaxa som upphörde så är det lämpligt att sätta den 1 juli 1919 som startdatum för utgivarkorsband. Men vi kommer att använda dessa två beteckningar synonymt i texten.
Det fanns två krav för utgivarkorsband som saknades för tidningskorsband. Kraven var att minst 100 exemplar måste inlämnas till distribution samtidigt, samt att inlämningen måste ske på samma ort där tidningarna var tryckta.
Försändelsen skulle vara tydligt angivet som Utgivarkorsband eller om den skulle distribueras till en återförsäljare, typ kiosk eller annan butik, så skulle försändelsen vara tydligt angiven Kommisionärskorsband.
Avsändaren av utgivarkorsband måste finnas i postens tidningsregister och dessutom skulle tidningens namn och utgivningsort skulle finnas tryckt på försändelsen. Försändelsen skulle vara tydligt märkt som utgivarkorsband eller kommissionärskorsband. För tidningsutgivare som inlämnade tidningar/tidskrifter på utgivningsorten för inrikes distribution, görs en uträkning av avgiften. Avgiften baserades på den sammanlagda vikten av de tidningar som skulle distribueras. Vikten för en tidning multiplicerades med antalet tidningar. De inrikes utgivarkorsbanden fick inte frimärkas och de utrikes måste frimärkas och taxerades som utrikes trycksaker.
Inte så sällan ser man banderoller till inrikes utgivarkorsband som är frimärkta. Förklaringen är att tidningsutgivaren har använt sitt normala omslag, där ”Utgivarkorsband” var tryckt, när denne skulle sända ut en extra tidning till någon som t. ex. anmält att man inte fått sin tidning. Tidningen taxerades då som trycksak.
Bild 3.33: Ett exempel på ett inrikes utgivarkorsband i första viktklassen (≤ 100 gram) och som är frankerat och taxerad som en trycksak, en extra tidningen till en abonnent som inte fått sitt exemplar.
Bild 3.34: Ett exempel på ett utgivarkorsband sänt som en trycksak i fjärde viktklassen (150 ≤ 200 gram) och som är frankerad och taxerad som en trycksak, även detta kan vara en extra tidningen till en abonnent i Danmark som inte fått sitt exemplar eller till någon som önskat en provexemplar?
Utgivarkorsband kunde endast sändas inrikes med undantag av försändelser till abonnenter i Norge och Danmark. Dock kunde inte kommissionärskorsband sändas till utlandet.
Utgivarkorsband återsändes inte om mottagaren inte gick att finna, såvida inte utgivaren på omslaget hade förbundit sig att betala returportot. Tidningskorsband som ankom till postanstalt utan mottagarnamn och -adress, så kallade överloppsexemplar, skulle återsändas till utgivarpostanstalten.
Bild 3.35: Ett utrikes utgivarkorsband i första viktklassen (≤ 50 gram) och som är frankerat och taxerad som en trycksak, porto 10 öre. Abonnenten hade lämnat Schweiz och därför blev tidningen eftersänd till Stockholm ingen frankering behövdes. Tidningen lämnade Lausanne 11.X.51.
För tjänsteförsändelse som betecknats som utgivarkorsband utfärdades inte viktbevis eller inlämningsbevis utan försändelsen behandlades som en ordinarie tjänstetrycksak.
I cirkulär 34 från 1927 infördes en ny regel för avgiftsberäkning. Även om tidningen vägde mindre är 25 gram skulle beräkningen baseras på 25 gram, multiplicerat med antalet tidningar.
Från 1 januari 1933 tillämpades det internationella tidningsavtalet i tidningsutväxlingen mellan Sverige och Danmark, Tyskland, Frankrike, Belgien samt Nederländerna (1932:68). Vidare skedde vissa ändringar av villkoren för utgivar- och kommissionärskorsband. Avgiften ändrades och rätten att sända kommissionärskorsband utvidgades till att även sända tidningar som utkommer en gång i veckan. Dessutom infördes en minsta vikt på 1 kg per inlämning. Om korsbandet innehöll fler än en tidning var minimivikten 2 kg (1932:70).
Bild 3.36: Ett utrikes utgivarkorsband i första viktklassen (≤ 50 gram) och som är frankerat och taxerad som en trycksak, porto 5 öre. Tidningen är på esperanto, språket som skulle ena världen och få oss att undvika krig.
En ny regel för postabonnerade tidningar till Frankrike infördes 1933. Sådana tidningar skulle inslås och adresseras direkt till adressaten och inte till adresspostanstalten (1933:40).
Den 1 oktober 1933 startade utväxling av postabonnerade tidningar mellan Sverige och Tjeckoslovakien (1933:47).
För postabonnerade tidningar utgivna i Danmark eller Estland kunde man från 1 augusti 1936 begära att de skulle sändas med luftpost mot betalning (1936:45). Senare samma år meddelades att samma förfarande gällde tidskrifter (1936:48). Från 1 januari 1937 gällde detta även för postabonnerade tidningar utgivna i Finland (1936:80) och från 1 juli 1937 postabonnerade tidningar utgivna i Norge (1937:36).
I ett cirkulär från 1938 meddelades att tidningen Lektyr i reklamsyfte skulle utdelas som adresslös försändelse (gruppkorsband) den 5 eller 6 mars samma år (1938:13).
Från den 1 juli 1939 kunde dagliga tidningar utgivna i Stockholm ha en 4 cm bred tillslutningsremsa att fästas i tidningens öppna högersida ungefär mitt på, enligt godkännande av generalpoststyrelsen. Cirkuläret meddelade att detta förfaringssätt i framtiden sannolikt skulle godkännas även för andra tidningar (1939:40).
Man kan ana ett visst politiskt inflytande på beslut som togs av myndigheterna under andra världskriget. Alla dagstidningar och en hel del föreningstidskrifter var ju politiska. Detta är förstås inte dokumenterat, men är den enda rimliga förklaringen till alla regler och förbud som fanns. Så väl som de indragningar som gjordes av tidningar och tidskrifter.
Det andra världskriget påverkade den internationella tidningsutväxlingen. Ett cirkulär från 1940 meddelar att befordringstiden för engelska och franska postabonnerade tidningar beräknades till minst två månader. Vad gäller franska tidningar var det ovisst om de ens kunde komma att levereras över huvud taget. Dessa förhållanden skulle abonnenter informeras om i samband med att de gjorde en rekvisition. Om abonnenter ändå ville rekvirera tidningar från dessa länder, skulle på rekvisitionen skrivas ”på abonnentens risk” och abonnenten signera detta tillägg genom att skriva sin signatur (1940:69).
Generalpoststyrelsen meddelade att möjlighet till abonnemang av amerikanska tidningar tills vidare hade upphört (1941:98).
Tidningar utgivna av Wennergren-Williams AB kunde åter sändas som utgivarkorsband till Danmark och Norge (1945:53).
Tidningsutväxlingen med utlandet kom så småningom igång efter krigets slut. Cirkulären meddelar följande länder och datum:
- Belgien den 1 januari 1946 (1946:1)
- USA den 1 mars 1946 (1946:12)
- Tjeckoslovakien den 1 april 1946 (1946:32)
- Nederländerna den 1 mars 1947 i riktning till Sverige (1947:15)
- Nederländerna den 1 januari 1949 i riktning från Sverige (1948:79)
- Marocko den 1 juli 1948 (1948:36)
- Island den 1 januari 1949 (1949:2)
- Portugal den 1 april 1950 (1950:17)
- Västtyskland den 1 juli 1950 (1950:29)
- Italien den 1 juli 1950 (1950:29)
- Vatikanstaten den 1 januari 1951 (1951:3)
- Österrike den 1 april 1953 (1953:17)
- Tunisien den 1 april 1954 (1954:14)
- Nationalist-Kina den 1 augusti 1959 (1959:59)
En överenskommelse slöts med Finland om att svenska tidningar från 1 januari 1949 kunde sändas som utgivarkorsband, med samma taxa som gällde för inrikes försändelser. Detta gällde dock inte för kommissionärskorsband (1948:77).
Från 1 januari 1952 kunde inrikes tidningar i viss utsträckning delas ut på söndagar: genom utbärning, uppsortering i postbox, utlämning vid disk eller utsändning i lösväska. Vid vilka postanstalter detta skulle ske meddelades separat till dessa (1951:86). Söndagsutdelningen kom att väsentligt inskränkas från 1 januari 1953 (1952:74).
I cirkulär från 1959 meddelades att söndagsutdelningen av postabonnerade dagliga tidningar, som fortgick på vissa orter, skulle fortsätta under 1960 i oförändrad omfattning (1959:392). Att samma regel även skulle gälla för 1961 meddelades (1960:426) och slutligen kom meddelade att samma regel även skulle gälla för 1963 (1962:480). Av någon anledning kom ingen information för år 1962.
Ett undantag till regeln om att korsbandsförsändelser inte fick befordras i tillslutet skick infördes för utgivarkorsband sända från Danmark till Sverige om försändelsen försetts med texten ”tillslutet enligt generalpoststyrelsen medgivande” (1963:50).
Adressändring för inrikes tidning kunde numera göras för viss angiven tid, avgiften för detta är 2 kronor. För permanent adressändring utgår 1 krona i avgift. Avgiften för adressändring av postabonnerad utländsk tidning är 1 krona från 1 maj 1964 (1964:127).