3.3.7 Korsband – Masskorsband och gruppkorsband

Bild 3.19: Ett masskorsband från 1921 med avsändarens namn och adress. ”MASSKORSBAND” är ett avtryck från en gummistämpel, dessa avtryck förbjöds 1928.

I en skrivelse till Kungl. Maj:t 1919 ställs frågan till generalpoststyrelsen om att införa ett lägre porto för korsband som lämnas in i större antal. Det resulterade i ett särskilt masskorsbandsporto och därigenom ett nytt försändelseslag, som infördes den 1 juli 1919.

Det nya portot innebar en rabatt med 10 procent på det ordinarie trycksaksportot, men med ett krav på att samma avsändare lämnade in minst 2 000 försändelser samtidigt vid samma postkontor. Försändelserna skulle varken frankeras eller stämplas. Den 31 mars 1926 höjdes rabatten till 20 procent. Samtidigt sänktes minimiantalet som skulle lämnas in till 1 000. Denna rabattsats gällde fram till 30 april 1957.

Den 1 december 1935 infördes en annan typ av rabatterade korsband – ”adresslösa försändelser”. I poststadgan från 1 oktober 1941 ändrades beteckningen till gruppkorsband. Med gruppkorsband kunde man sända information eller reklam till begränsade grupper av mottagare, till exempel alla jordbrukare i Tvååker eller alla hushåll i Vallentuna. 

När gruppkorsbanden infördes var rabatten densamma som för masskorsband, 20 procent på det ordinarie trycksaksportot. Den 1 december 1937 infördes differentierade rabattsatser som innebar mer rabatt vid större sändningar (1937:69).

Reglerna var från början att varje mass- eller gruppkorsband skulle bära avsändarens namn och adress, samt att ordet Masskorsband eller Gruppkorsband skulle finnas på försändelserna. När gruppkorsbanden infördes, introducerades samtidigt gröna utdelningsstämplar, där klichéerna tillhandahölls av postverket. Stämplarna beskrivs utförligt i cirkulär 59 från den 5 oktober 1935. Sådana stämplar kunde även användas för masskorsband. För försändelser med utdelningsstämplar behövde inte beteckningen masskorsband eller gruppkorsband vara tryckt, utan kunde anges på valfritt sätt, exempelvis med stämpel eller adresseringsmaskin. Vid inlämnandet skulle mass- eller gruppkorsband vara inslagna i paket till den postanstalt där utdelningen skulle ske. Till varje paket skulle ett adresskort användas (Bl. 514). Om det rörde sig om ett mindre antal som skulle distribueras så sändes dessa i ett kuvert (Bl. 366).

Bild 3.20: Adresskort till en gruppkorsbandssändning från Vårgårda till Lagmansholm, paketet innehöll 363 gruppkorsband. Bl 514 hade nu ersatts av Bl 2011.03.

Bild 3.21: Adresslapp till en gruppkorsbandssändning.

Bild 3.22: Ett kvitto avseende tilläggsersättning för utdelning av gruppkorsband, från symaskinsföretaget Pfaff, i särskild ordning. Betalt med 300 kronor som erlagts med 15 stycken frimärken med 20 kr. Svanar ur häfte.

Den 1 juni 1981 infördes ett nytt taxesystem som innebar att många försändelseslag försvann. Det gällde bland annat mass- och gruppkorsband (1981:140, utgivet 8 maj 1981).

Allmänna regler för masskorsband

Bild 3.23: Ett masskorsband från 1932, i form av en räkning med vidhängande inbetalningskort.

Anmälan om en sändning av masskorsband skulle i förväg göras till postmästaren eller avdelningsföreståndaren vid det postkontor eller den postkontorsavdelning där inlämningen planerades ske. I anmälan meddelades inlämnarens namn och adress, ungefärligt antal försändelser samt försändelsernas vikt. Inlämning fick inte ske på söndagar eller helgdagar.

När masskorsband lämnades till postbehandling skulle mottagande posttjänsteman, antingen avgiften betalades kontant eller bokfördes i postbok, skriva ut ett inlämningsbevis till avsändaren.

Masskorsbandsförsändelser kunde i rena undantagsfall frankeras, och postbehandlades då som trycksaker. Till exempel skulle ett ursprungligt masskorsband som eftersändes till utlandet frankeras som en trycksak.

Bild 3.24: Ett masskorsband som sänts som trycksak i första viktklassen (≤ 50 gram) till Finland. Portot var 5 öre.

Masskorsband fick inte postbehandlas som trycksak. Masskorsband fick inte heller rekommenderas och man fick inte begära postförskott eller expressutdelning på masskorsband. Masskorsband fick inte sändas utrikes och heller inte eftersändas. För tjänsteförsändelse som betecknats som masskorsband utfärdades inte viktbevis eller inlämningsbevis utan försändelsen behandlades som en vanlig tjänstetrycksak.

Nya och ändrade regler för masskorsband under perioden

Masskorsband måste på framsidan ha det tryckta ordet ”Masskorsband” samt avsändarens namn och adress. Försändelser där beteckningen ”Masskorsband” angivits med stämpelavtryck kunde inte postbefordras som masskorsband (1928:57).

Bild 3.25

På avsändarens önskan kunde, efter 1 december 1935 då gruppkorsbanden infördes, masskorsbanden vara försedda med en utdelningsstämpel med ett utseende som visas nedan. När utdelningsstämpel användes försvann kravet på att ordet ”Masskorsband” skulle finnas tryckt på försändelsen.

Bild 3.26

Debetsedlar för kommunalskatt i Stockholm fick distribueras som masskorsband, trots att förslutningen på dessa kuvert inte uppfyllde kravet på öppningsbar tillslutning (1937:9). Senare under samma år meddelades att alla krono- eller kommunaldebetsedlar kombinerade med postanvisningar eller inbetalningskort fick taxeras som masskorsband (1937:64).

Bild 3.27: Framsidan på ett masskorsband med sin annorlunda men godkända förslutning, de gröna pappersremsorna som man ser på båda kortsidorna. Nedan ser man ena sidan av den av det utvecklade, två gånger vikta, masskorsbandet med ett påklistrat inbetalningskvitto.

Bild 3.28

Beteckningen ”Masskorsband” skulle vara tryckt på försändelserna och fick inte vara framställd med en Adremamaskin eller annan liknande adresseringsmaskin (1938:24). 

Generalpoststyrelsen medgav att masskorsband försöksvis kunde sändas utan omslag, på samma sätt som utgivarkorsband (1954:46).

Portot för masskorsband ändrades så att 35 procents rabatt skulle utgå på korsbandstaxan (= trycksakstaxan), notera att Posten nu använde korsbandsporto i sin text i stället för trycksakportot, detta var förhållandet fram till 1 juni 1957. Samtidigt upphörde det tidigare kravet på att ett minsta antal försändelser skulle lämnas in samtidigt (1957:159).

Portot för masskorsband ändrades från 1 januari 1962. För alla masskorsbandsförsändelser lämnades en grundrabatt. Avsändare som själv sorterades och buntade försändelserna fick även en prestationsrabatt (1961:264). Nytt portosatser för masskorsband infördes 1 januari 1965 (1964:188) och 1 januari 1966 (1965:223).

Adressuppgifterna på masskorsband skulle anbringas på försändelsens nedre högra del. Ett cirkulär från år 1966 meddelade att det av skriv- och behandlingstekniska skäl blivit vanligare att begäran om att adressuppgifterna skulle få placeras på försändelsernas i deras bredriktning inkommit till poststyrelsen (1966:62). Generalpoststyrelsen hade därför försöksvis beviljat några kunder detta under förutsättning att följande villkor var uppfyllda:

  1. Medgivandet gäller endast masskorsband.
  2. Försändelserna storlek bör inte överstiga 297 x 210 mm.
  3. Adressen skall placeras längst upp till höger.
  4. Texten ”Undantag från föreskriven adressplacering medgivet av poststyrelsen” skall finnas i anslutning till adressen.
  5. Oavsett antalet försändelser till varje postanstalt skall samlingsförsändelser användas och på dessa skall postanstaltens adress anges i längdriktningen.

På grund av de nya trycksaksportona som infördes 1 januari så ändrades portot för masskorsband från 1 juli 1967 (1967:51).

Nya villkor för att få prestationsrabatt på trycksaksportot gällde från 13 maj 1968 (1968:136). 

Ändrade porton för masskorsband infördes 1 oktober 1969 (1969:222).

Allmänna regler för gruppkorsband

Gruppkorsband (adresslösa försändelser) sändes till en grupp hushåll eller företag och var aldrig personligt adresserade. Antalet mottagargrupper har varierat över tid. Mestadels har det varit åtta men som mest fanns tjugotvå olika grupper. De vanligast förekommande grupperna var:

  • Grupp 1 hushåll
  • Grupp 2 fastigheter
  • Grupp 3 butiker
  • Grupp 4 kontor
  • Grupp 5 läkare och tandläkare
  • Grupp 6 hotell, restauranger, pensionat och kaféer
  • Grupp 7 herr- och damfriseringar
  • Grupp 8 jordbrukare

Korsband utan namn och adress på adressaterna behövde inte vara inlagda i kuvert men skulle vara av sådan beskaffenhet att de utan svårighet kunde delas ut med den ordinarie posten. Utdelningen av dessa försändelser skulle, om det avsåg grupp 1 – hushåll, endast ske under förutsättning att de fick sin post genom lokal- eller lantbrevbäring eller genom postbox. 

Utdelningen av gruppkorsband kunde till en början endast ske på orter med postkontor eller postexpeditioner. Varje år skulle dessa kontor och expeditioner rapportera in antalet mottagare för varje grupp. Informationen sammanställdes av generalpoststyrelsen.  

Avgiften för gruppkorsband skulle betalas kontant eller debiteras i postbok och inlämnaren fick ett inlämningsbevis som kvitto. Samtliga gruppkorsband måste ha samma vikt och storlek.På avsändarens önskan kunde gruppkorsbanden förses med en påtryckt utdelningsstämpel. Stämpelns utseende skulle överensstämma med den bild som fanns i cirkuläret där den nya tjänsten beskrevs. Om utdelningsstämpeln fanns på korsbandet skulle det inte finnas någon text ”Gruppkorsband” på försändelserna. Det var inte nödvändigt att ange avsändarens namn och adress på försändelserna.

Nya och ändrade regler för gruppkorsband under perioden

Den 1 april 1937 blev utdelningsstämpeln obligatorisk. Cirkuläret anger att ”varje försändelse skall vara försedd med Postverkets utdelningsstämpel” och vidare att: ”frankostämpeln (utdelningsstämpeln) skulle tryckas i grön färg med svarta våglinjer” (1937:20).  

Den 1 december 1937, ändrades portot för gruppkorsband (1937:69). Rabatten på ordinarie korsbandsporto blev nu avhängig av antalet inlämnade försändelser:

  • om antalet var 500–999 lämnades 20 procents rabatt
  • om antalet var 1,000–4,999 lämnades 30 procents rabatt
  • om antalet var 5,000–49,999 lämnades 40 procents rabatt
  • om antalet var mer än 50,000 lämnades 50 procents rabatt

Gruppkorsband tryckta i utlandet eller där tryckort saknades måste ha ett godkännande från generalpoststyrelsen före mottagandet. Anledningen var att finna i tryckfrihetsförordningen (1943:28). Beslutet upphävdes 13 september 1946 (1946:94).

Med start 1945 slutade generalpoststyrelsen distribuera gruppkorsband inför julen, då postmängden ökade kraftigt.

Portot för gruppkorsband ändrades från: 1 april 1948 försändelsernas antal och vikt gav det nya portot (1948:17), 1 juni 1952 (1952:28), 1 december 1957 (1957:224) och 1 januari 1963. Ny höjning av portot skedde gällande från den: 1 januari 1965 (1964:188) och 1 januari 1966 (1965:223). På grund av de nya trycksaksportona som infördes 1 januari 1967 så ändrades porton för gruppkorsband från 1 juli 1967 (1967:51) och därefter från 1 oktober 1969 (1969:222).

Förbud infördes mot att lägga gruppkorsband från olika avsändare tillsammans i varandra (1955:25). Instruktionen efterlevdes inte alltid, så generalpoststyrelsen upprepade förbudet i senare cirkulär (1956:208 och 1966:83).

För gruppkorsband kunde maximalt 60 procents rabatt utgå. Denna rabatt prövades individuellt av Postverket. Samtidigt upphörde det tidigare kravet på minimiantal som skulle inlämnas (1957:159).

När gruppkorsband var försedda med omslag behövde avsändarens namn och adress inte längre anges på omslaget om dessa var angivna i innehållet (1962:203). 

Gruppkorsband som skulle distribueras enbart på inlämningsorten kunde efter postmästarens prövning i undantagsfall mottagas utan beteckningen gruppkorsband eller utdelningsstämpel (1962:443).

Utdelningsstämplar för masskorsband och gruppkorsband

Gröna utdelningsstämplar infördes samtidigt med gruppkorsbanden den 1 december 1935. Stämplarnas utformning beskrevs i cirkulär 59 från den 5 oktober 1935. I cirkulär 20 från den 1 april 1937 infördes vissa ändringar och tillägg. Frankostämpeln skulle vara tryckt i grön färg och våglinjerna skulle vara i svart färg.

Stämpelklichéerna tillhandahölls av postverket. Varje kliché hade ett unikt nummer och fick bara lånas en gång. Utvecklingen av utdelningsstämplarna framgår av de exempel på försändelser som visas i den fortsatta redovisningen. Våglinjerna skulle tryckas över frankostämpeln:

Bild 3.29

Den 30 december 1937 i cirkulär 7 år 1938, meddelades att klichéer för påtryckning av utdelningsstämplar fr.o.m. den 1 februari 1938 skulle utlånas gratis till allmänheten.

Sedan dröjde det till 1957 innan nästa ändring skedde. I cirkulär 324 det året, står det: ”den särskilda utdelningsstämpeln, vartill en kliché utlånas av Postverket för att på mass- och gruppkorsband ersätta en tryckt beteckning ”Masskorsband” resp. ”Gruppkorsband”; skall enligt för närvarande gällande bestämmelser vara utformade så, att frankostämpel är tryckt i grön färg och det övriga i svart. Med ändring härav har bestämts, att såväl ”frankostämpel” som det övriga (våglinjerna) hädanefter må utformas i valfri färg, se exemplen nedan.

Bild 3.30

Nästa ändring som rör utdelningsstämplar återfinns i cirkulär 418 som utkom 11 oktober 1963. Då ersattes inlämningsortens namn i stämpeln med ”Postverket”, och numret togs bort. Tryckeriet som producerade korsbanden kunde rekvirera kliché från Postverket. Klichéerna var tillverkade av gummi. Generalpoststyrelsen informerade samtliga tryckerier i landet om den nya utformningen.  

I cirkulär 260 från år 1965 meddelades att: ”utdelningsstämpeln för mass- och gruppkorsband kommer att få en ändrad utformning, som ansluter sig till det nya postemblemet”. ”Postverket” skulle nu förekomma två gånger i stämpelns cirkelring. Liksom tidigare får utdelningsstämpeln tryckas i en eller två valfria färger. Stämplar av den nya typen infördes den 1 oktober 1965, men gamla stämplar fick användas även efter detta datum.

Den 24 februari 1969 i cirkulär 79 meddelades att ”en ny utdelningsstämpel för mass- och gruppkorsband kommer att tillhandahållas av Postverket jämsides med den som har Postverkets emblem som motiv, det nya utseendet framgår av nedan. Stämpeln får som tidigare tryckas i en eller två färger. Som framgår av bilden har det nya motivet på utdelningsstämpeln blivit sagofiguren Nils Holgersson.

I ett cirkulär från den 6 mars 1969 meddelades ytterligare en nyhet: ”På masskorsband som sänds inom Sverige är det tillåtet att använda en utdelningsstämpel med annat utseende än Postens”. Bilden får dock inte kunna förväxlas med ett frimärke. Den får heller inte innehålla ”Sverige” eller siffror. I stämpelringen skall anges ”Masskorsband” resp. ”Postverket”.

Bild 3.31: Bilden visar exempel på utdelningsstämpelns utveckling.

Under 1974 infördes en fiktiv ”tandning” i klichén, som därmed blev mer frimärksliknande.