3.6 Korsband – Regler för vikt och storlek

3.6.1 Vikt

För inrikes trycksaker och affärshandlingar höjdes maxvikten från 500 gram till 1 kilo den 1 oktober 1922. För inrikes varuprov höjdes maxvikten från 350 till 500 gram från samma datum. Dessa inrikes maxvikter för affärshandlingar och varuprov behölls under tidsperioden fram till 1 januari 1966 respektive 1 januari 1970. 

Den maximala vikten för trycksaker till övriga utlandet höjdes från 2 till 3 kilo den 1 augusti 1924. För enstaka böcker höjdes den redan 1 januari 1922 till 3 kg och den 1 juli 1948 till 5 kg. Maxvikterna behölls under tidsperioden fram till 1 januari 1970. 

Utrikes trycksaker till de nordiska länderna taxerades som till övriga utlandet fram till 31 december 1956. Därefter fick de en egen taxa med maxvikten 3 kg. För vikter över 1 kg taxerades de dock fortfarande som trycksaker till övriga utlandet.

Reglerna för form och yttre beskaffenhet var desamma som för brev.

Maxvikten för affärshandlingar till övriga utlandet var oförändrad, 2 kg, alltså tills försändelsen försvann. Från 1 januari 1957 taxerades affärshandlingar till de nordiska länderna som vägde mer än 1 kg som affärshandlingar till övriga utlandet. Affärshandlingar till Finland omfattades av portot för de nordiska länderna från den 1 juni 1922 och affärshandlingar till Island från den 1 juni 1928.

Maxvikten för inrikes blindskriftsförsändelser var inledningsvis 3 kg och viktklasserna var 500 gram. Viktklasserna inrikes höjdes den 1 juli 1925 från 500 gram till 1 kg, denna förändring gällde även försändelser till de nordiska länderna såväl som till övriga utlandet. Maxvikten höjdes den 1 juli 1928 från 3 kg till 5 kg och 1 april 1942 från 5 till 7 kg. 

Maxvikten för blindskriftsförsändelser till de nordiska länderna var inledningsvis (1 januari 1920) samma 3 kg och viktklasserna var också 500 gram. Maxvikten höjdes den 1 juli 1930 för försändelser både till de nordiska länderna och övriga utlandet från 3 kg till 5 kg och 1 juli 1940 från 5 till 7 kg. 

Blindskriftsförsändelser till Finland och Island taxerades som trycksaker fram till 1 februari 1921.

Maxvikten för blindskriftsförsändelser till övriga utlandet var inledningsvis (1 februari 1921) samma 3 kg och viktklasserna var också 500 gram. Maxvikten överensstämde därefter med de som gällde till de nordiska länderna.

3.6.2 Storlek

Måtten för korsband var oförändrade efter UPU-kongressen i Madrid 1920. En trycksak eller en affärshandling fick inte vara längre än 45 cm på någon sida (längd, bredd eller tjocklek). Dock fick en rulle som längst vara 75 cm och ha en diameter på maximalt 10 cm. 

Ett varuprov kunde maximalt vara 45 cm i längd, 20 cm i bredd och 10 cm i tjocklek. Om varuprovet var i form av en rulle var de maximala måtten 30 cm i längd och 15 cm i diameter. Vid kongressen i Stockholm 1924 ändrades den maximala längden till 45 cm (samma längd som gällde för en rulle) medan den maximala diametern fortfarande var 15 cm. 

Vid Londonkongressen 1929 bestämdes att trycksaker som sändes utan omslag och hade formen av ett vikt eller ovikt kort skulle ha samma maximi- och minimimått som brevkort: 10 x 7 respektive 15 x 10,5 cm. I Sverige infördes minimimåttet för internationella trycksaker året därpå (1930:35). Generalpoststyrelsen meddelade också att minimimåttet 10 x 7 cm skulle gälla även för inrikes trycksakskort från den 1 april 1936 (1934:73). I ett senare cirkulär sköts införandet upp till den 1 februari 1937 (1936:5). Trycksakskort som inte höll minimimåttet skulle taxeras som brev (1937:5).

Vid Kairokongressen 1934 bestämdes att trycksaker, affärshandlingar, blindskriftsförsändelser, varuprov och småpaket skulle ha samma storlek som brev. Längd + bredd + tjocklek fick maximalt vara 90 cm, men inget av dessa mått fick överstiga 60 cm. Om försändelsen var i form av en rulle så fick inte rullens längd plus dubbla diametern överstiga 100 cm eller vara mindre än 17 cm. Dock fick inget mått överstiga 80 cm eller understiga 10 cm. 

Vissa ändringar beslutade av UPU-kongressen i Wien genomfördes den 1 januari 1966. För en brevförsändelse i rullform, hit räknades bl.a. trycksaker, blindskriftsförsändelser och varuprov, skulle summan av längden och dubbla diametern vara maximalt 104 cm (tidigare 100 cm) respektive minst 17 cm. Längden kunde vara maximalt 90 cm (tidigare 80 cm) och minst 10 cm. Ändringarna gällde både inrikes och utrikes försändelser. Försändelser som var mindre än minimimåttet 10 x 7 cm accepterades nu om försändelsen var försedd med en rektangulär adresslapp av kartong eller kraftig papp om minst 10 x 7 cm. För trycksakskort utan omslag som skulle sändas till utlandet, undantaget de nordiska länderna, så skulle samma nya maximimått gälla som för brevkort, 15 x 10,7 cm (1965:374).