Bild 9.1: Dubbelportobrev som sänts från Stockholm, med ankomst till Göteborg den 20 augusti 24. Portot var 30 öre och expressavgiften var 50 öre, expressetikett typ 3:3.
Än idag så förekommer det att betydelsen av express missförstås. Express innebar att försändelsen vid ankomsten till mottagarpostanstalten delas ut omgående av särskilda brevbärare genom en speciell expresstur skiljd från de ordinarie brevbärarturerna. Detta under förutsättning av sådana särskilda expressturer förekom på adressorten. Detta innebar att expresstjänsten bara förekom på större orter.
Det var först den 1 januari 1873 som expresstjänsten kunde begäras för inrikes brev, inklusive sådana med rekommendation och assurans, expressavgiften erlades med frimärken. Fram till expressetiketternas tid skulle avsändaren på kuvertet skriva ”Fortskaffas med express” eller senare bara ”Express”, texten skulle vara understruken i rött eller blått vid inlämningspostanstalten. Före den 1 december 1899 skedde så många försök som behövdes för att utdelningen skulle slutföras. Efter den 1 december 1899 skedde bara ett försök att dela ut expressförsändelsen, om mottagaren inte fanns tillgänglig för att ta emot försändelsen eller om den skulle eftersändas så lades brevet till den ordinarie brevbärarturen. På kuvertet skulle orsaken till varför försändelsen inte kunde delas ut som expresssförsändelse anges.
Om en inrikes expressförsändelse var otillräckligt frankerad så skulle expressangivelsen strykas över och försändelsen behandlas som en vanlig försändelse. Otillräckligt frankerade expressförsändelser från utlandet skulle behandlas som om de var riktigt frankerade och inte lösenbeläggas.