3.3.1 Korsband – Trycksaker

Trycksak som försändelseslag infördes i Sverige 1 september 1864. Före UPU:s tillkomst reglerades de utrikes trycksakstaxorna i bilaterala postfördrag och var därför unika för varje land som Sverige slöt avtal med. När UPU etablerades ingick två försändelseslag inom det vi i Sverige kallar korsband: trycksaker och affärshandlingar. Båda med lägre taxa än den som gällde för brev.

Trycksaker skulle vara tryckta, graverade, litograferade eller autograferade (en äldre form av litografi) på papper, pappersliknande material, pergament eller papp. Undantag, som alltså inte räknades som trycksaker, var försändelser framställda med stämpeldyna eller skrivmaskin (1921:52) och kalkerade försändelser (1923:B15 och 1930:30).

Det fanns även undantag från förbudet mot handskriven information. På en trycksaksförsändelse fick för hand skrivas adressatens namn, adress, titel, yrke och firmanamn, avsändarort och datum, avsändarens underskrift, telefonnummer, telegramadress, telegrafkod, postgiro eller bankkontonummer samt ytterligare fem (5) ord. Man fick också – med handskrift – rätta tryckfel i dokumentet och stryka under, stryka över eller rama in ord i texten.

Regeln om fem ord infördes av UPU 1891 för att man skulle kunna skicka till exempel inbjudningskort, julkort och nyårskort som trycksak till en lägre taxa än den som gällde för brevkort. Senare accepterades också skottårs-, påsk- och pingsthälsningar som trycksaker. UPU avskaffade regeln vid kongressen 1920 men i Sverige tilläts de fem orden tills försändelseslaget trycksaker avskaffades år 1981.

Trycksaker skulle vara inlagda under band, i en rulle eller mellan två pappskivor, i ett icke tillslutet kuvert eller omknutna med bindgarn som lätt kunde knytas upp. Om kuvert användes som omslag skulle fliken vara invikt. Tidningar måste sändas under omslag. Allt för att försändelserna lätt skulle kunna undersökas, så att inga personliga meddelanden fanns i desamma.

Trycksak som hade ett brevkorts form och fasthet kunde sändas utan band, kuvert eller snöre. Försändelser med tryckt rubrik ”Brevkort”, ”Carte Postale” eller motsvarande på utländskt språk fick sändas som trycksak om reglerna för trycksak var uppfyllda. Dock måste antingen texten trycksak finnas eller ett kryss vara ritat på försändelsen för att markera försändelseslaget. I den internationella posttrafiken förekommer det ofta att man ritade ett blått diagonalt kors på trycksaken.

Trycksak som hade ett brevkorts form och fasthet kunde sändas utan band, kuvert eller snöre. Försändelser med tryckt rubrik ”Brevkort”, ”Carte Postale” eller motsvarande på utländskt språk fick sändas som trycksak om reglerna för trycksak var uppfyllda. Dock måste antingen texten trycksak finnas eller ett kryss vara ritat på försändelsen för att markera försändelseslaget.

Som trycksaker räknades tidningar och andra periodiska skrifter, häftade eller inbundna böcker, broschyrer, noter, visitkort, reklamkort, korrektur, gravyrer, fotografier och album, planscher, ritningar, kartor, kataloger och mycket annat. Film eller grammofonskivor fick dock inte sändas som trycksaker.

Portot för trycksaker var lägre än för brev. Det innebar lägre portointäkter, och både UPU och de enskilda ländernas postförvaltningar ställde därför upp mycket detaljerade regler för vad som fick skickas för trycksaksporto. Det skulle leda för långt att återge alla detaljer här. Som ett kuriöst exempel på detaljrikedomen kan nämnas en notering ur Grapes ”Anteckningar 1943”, att en papperskrage inte var en godkänd trycksak även om det på kragen var tryckt nummer (förmodligen för att ange storlek) eller fabriksmärke!

Nya och ändrade regler under perioden

Trycksaker skulle, enligt allmänna poststadgan, inlämnas direkt till mottagande postfunktionär och fick inte läggas i en brevlåda (1923:19).

I cirkulär 18 från 1923 anges att bestämmelsen i allmänna poststadgan om att avsändaren har rätt att såsom trycksak sända vissa kort, försedda med skriftliga anteckningar (de fem orden) endast gäller tryckta visitkort samt jul- och nyårskort, däremot inte andra kort såsom påskkort.

Så kallade miniatyrtelegram såväl som avier om ankommande gods från järnvägsföretag skulle inte taxeras som trycksak utan som brev (1924:15).

Korrespondenskort som skickades mellan schackspelare med beskrivning av avsändarens senaste drag fick inte sändas som trycksak (1924:23).

I cirkulär 10 från 1925 besvaras en fråga som inkommit till generalpoststyrelsen. Frågan gällde ett kort med ett fastklistrat papperssigill. Under sigillet fanns ett preparerat papper som skulle användas för att framställa en bild på kortets baksida. Frågan var om kortet kunde taxeras som trycksak. Generalpoststyrelsen meddelade att om övriga krav för en trycksak var uppfyllda mötte sigillet inget hinder.

Perforerade pappersblad avsedda för automatiska musikinstrument såsom speldosor eller positiv, samt dokument med avtryck som framställts av en stämpel, fick inte sändas som trycksaker. Pappersvaror, något vagt formulerat, fick heller inte taxeras som trycksaker (1925:44).

Det blev förbjudet att som trycksak sända vikta tryckalster och försluta dem med ett papperssigill. Sådana försändelser skulle taxeras som brev (1926:25).

Ett cirkulär från 1927 behandlar trycksaker framställda genom s.k. ”Schwarzpresse” – en metod som skapade dokument med text i skrivstil som ser ut att vara skrivna för hand. Om sådana tryckalster skulle godkännas som trycksaker krävdes att de var inlämnade till en fast postanstalt i minst 20 identiska exemplar (1927:8).

Det förekom att man använde trycksaker för att smuggla in tullpliktiga varor i Sverige. I ett meddelande beskrev generalpoststyrelsen åtgärder för att stoppa sådana försök (1927:76).

Ett kuvert som taxerats som trycksak fick, förutom själva trycksaken, innehålla ett löst papper med avsändarens namn och adress (1927:76).

Meddelanden framställda med ”Dupligraph” kunde taxeras som trycksaker under förutsättning att de var inlämnade till en fast postanstalt i minst 20 identiska exemplar (1928:6; jfr stycket om ”Schwarzpresse” ovan).

Affischer för teaterföreställningar, föredrag eller liknande med manuellt tryckta eller med skrivmaskin ifyllda texter med uppgifter om exempelvis lokal eller datum fick inte sändas som trycksaker eller affärshandlingar (1928:55).

För hand ifyllda siffror i lämnade tomrum i texten fick inte förekomma på trycksaker till utlandet (1929:1).

Pappersremsor med mottagarens namn och adress som används på brevkort och trycksakskort för adressering, måste vara helt fastklistrade på korten och fick absolut inte vara fästa med en metalltråd om försändelsen skulle taxeras som brevkort eller trycksak (1930:2).

Vid UPU kongressen 1929 togs beslut om att trycksaker, på omslaget eller i innehållet, fick ha ett för hand eller på mekanisk väg framställt ordnings- eller bokföringsnummer. Om innehållet var ett fotografi fick en kortfattad förklarande text anges (1930:35). Denna information upprepades året därpå. De ovan beskrivna numren var godkända både inrikes och utrikes, men cirkuläret påpekar att numret skulle placeras utanför den tryckta texten (1931:6).

Pappersvaror fick inte befordras som trycksaker. En trycksak fick innehålla svarskuvert med avsändarens namn och adress (1931:52).

Generalpoststyrelsen hade som experiment gett AB Astra i Södertälje rätt att låta ett antal trycksaksförsändelser som innehöll en katalog och ett tillslutet brev distribueras tillsammans. Detta under förutsättning att fullt brev- och trycksakporto erlades samt att alla breven var av samma vikt och att alla korsbanden också sinsemellan hade samma vikt. Brevet skulle fästas vid trycksaken genom att brevets kortsidor var instuckna i två skåror på korsbandets omslag (1932:11). Detta förfarande godkände generalpoststyrelsen ytterligare en gång året därpå (1933:20).

Försändelse där en bok sändes tillsammans med en förteckning över medlemmar i en bokcirkel fick inte befordras som trycksak. Den kunde däremot befordras om försändelsen hade frankering för både brev och trycksak (1933:8).

Postfördraget från UPU-kongressen i Kairo 1934 innebar att trycket fick vara utfört inte bara på papper, pergament eller papp utan även på pappersliknande material, till exempel cellofan och gelatinfolie (1934:75). Senare tilläts även tryck på celluloid, både utrikes och inrikes. Men en förutsättning var att det fanns ett omslag av papper, pergament eller papp, eftersom celluloid var eldfarligt (1935:41).

Generalpoststyrelsen förtydligade villkoren för när ett tillskärningsmönster kunde sändas som trycksak. Tillklippta mönster fick inte sändas som trycksaker (1935:15).

Generalpoststyrelsen meddelade att valkuvert som kom till användning vid olika typer av val fick sändas som trycksaker (1936:54).

Blanketten för adressanmälningar, blankett 330, skulle taxeras som trycksak trots att man på blanketten hade tryckt att blanketten skulle taxeras som brevkort (1940:9).

Generalpoststyrelsen meddelar att militära svarsmärken till militärbrev fick användas för frankering av trycksaker till personer vid krigsmakten, under förutsättning att vikten inte översteg 300 gram (1940:66).

Generalpoststyrelsen meddelade att från 1 april 1943 upphörde möjligheten att tillföra siffror i tomrum av den tryckta texten. Detta förbud hade en mängd undantag, exempelvis datum, telefonnummer, postgiro- och bankkontonummer. För att få en fullständig bild av alla undantag rekommenderas en studie av cirkuläret (1943:25).

Generalpoststyrelsen meddelade att brevmärken för insamlingen av ”På post mot nöd” fick sändas i brevkuvert och taxeras som trycksak (1946:102). Meddelandet upprepades i ett senare cirkulär (1948:10).

Den tidigare regeln att en enskild bok i utrikes trafik fick väga maximalt 5 kg blev nu ändrad så att maximala vikten var oberoende av antalet volymer. Denna ändring skulle gälla från 1 april 1959 (1959:77).

De ändrade bestämmelser som beslöts under postkongressen i Wien trädde i kraft den 1 januari 1966. De innebar bland annat att stencilerade meddelanden jämställdes med egentliga trycksaker och att reglerna från 1927-28 om minst 20 identiska exemplar av trycksaker framställda med ”Schwartzpresse” eller ”Dupligraph” slopades (1965:374).

I filatelistiska sammanhang kunde öppna kuvert utan innehåll taxeras som trycksaker. Försändelserna används för att dokumentera minnespost- och sistadagsstämplar (1968:61).