Bild 3.16: En fonopostförsändelse i andra viktklassen (50 ≤ 100 gram) sänt med luftpost till Kongo. Porto var 1 kr. och luftpostavgiften 1,50 kr. avsändaren har skrivit: ”(innehåller tonband)”. Sannolikt är det en posttjänsteman lagt till ordet ”Phonopost”.
Fonopost var ett försändelseslag som infördes internationellt av UPU efter kongressen i Buenos Aires 1939. Till en början var det endast grammofonskivor som fick sändas som fonopost. Efter kongressen 1957 fick även inspelade metallband sändas. Svenska postverket accepterade fonopostförsändelser från utlandet när UPU-reglerna trädde i kraft. Men fonopost från Sverige infördes först den 1 april 1959, och då bara till övriga utlandet. Fonopostförsändelser behandlades på samma sätt som varukorsband och varuprov. På försändelserna skulle avsändaren för hand texta ”Fonopost”. Försändelsens vikt fick inte överstiga 300 gram.
De ändrade bestämmelser som beslöts under postkongressen i Wien infördes i Sverige från 1 januari 1966. Maxvikten ändrades till 1 kg och maximimåtten blev desamma som för brev till utlandet. Taxeringen skulle nu vara baserad på 50-gramsviktklasser i stället för 20 gram. Portot skulle vara 50 öre för varje viktklass om 50 gram eller del av (1965:374).
Den 30 juni 1971 slutade svenska postverket att ta emot fonopostförsändelser, efter ett beslut vid UPU-kongressen i Tokyo 1969.
För en utförligare beskrivning se även kapitel 6.